Mio, Min Mio

(Tidningen: Dagen 7/11 -08)

Vår uppgift är att identifiera nöden

Textstorlek       Publicerad: 2008-11-07 06:00


Jag besökte med några av studenterna vid Teologiska högskolan Stockholm en amerikansk kyrka för ett par helger sedan. Pastorn hade avbrutit sin predikoserie på grund av den ekonomiska krisen. Predikan handlade nu i stället om hur alla kan lära sig av motgångar. Han utmanade sina församlingsmedlemmar att antingen meddela sin församling hur svårt denna kris drabbade dem, så att församlingen skulle kunna stödja dem, eller meddela hur de ville bidra till andra församlingsmedlemmars bästa, utifrån att de själva, just denna kris, inte tillhörde de i första hand drabbade.Jag såg framför mig nöd och nåd. Och jag rekapitulerade de nytestamentliga texterna och avgörande ögonblick i kristenhetens historia och att nöden och nåden där alltid förekommer sammankopplade. Guds handlande i historien adresserar vår nöd. Gud uppenbarar i vår nöd sin nåd. Församlingens plats är där dessa båda möter varandra.

Den svenska kristenheten söker i dag med ljus och lykta efter ett framgångsrecept. Inte någonstans i kristenhetens familj i Sverige kan man slå sig för bröstet. Gudstjänstdeltagandet avtar. Medlemsantalet sjunker. Församlingar läggs ner eller slås ihop. Samfund tror inte på sin egen framtida existens. Präster och pastorer hamnar i samarbetssvårigheter och låter sig sjukskrivas. Präst- och pastorsutbildningen utvärderas och omvärderas. Internationella erfarenheter försvenskas till möjliga framgångsrecept såsom Taizé, Iona, Hillsong, Willow Creek Community Church och Mars Hill, Grand Rapids.

Svenska Missionskyrkan har sagt sig vilja växa. Svenska Baptistsamfundet lever i en Brommadialog. Svenska kyrkan finner inspiration från den anglikanska liturgiska utvecklingen. Evangeliska Frikyrkan utgår från Lausannedeklarationen. Pingströrelsen söker sina pentekostala rötter. Naturlig församlingsutveckling menar sig kunna identifiera ett antal variabler utifrån vilka en församling kan vinna sin hälsa. Det växande antalet sökargudstjänster fokuserar på den låga tröskelns kristna tro till förmån för den kulturellt oinformerade gudstjänstbesökaren. Vi talar i dag om hallen, vardagsrummet och köket för att generöst, gästfritt och inbjudande skapa en rösad led för en vanlig svensk att på ett stegvis fördjupat sätt möta kristen tro.Men kanske finns det inga säkra metoder att finna framgång? Möjligen handlar vårt sökande efter ett framgångsrecept om vårt eget sökande efter ett existensberättigande. Vad har Sverige för glädje av att det fortfarande finns församlingar i Sverige? Vad gör vi med ansvaret för ett antal präst- och pastorskandidater som snart ska ut i tjänst för lokala församlingar?

Det sägs i Nya testamentet att Jesus fylldes av medlidande med sin omgivning därför att den var illa medfaren och hjälplös, som får utan herde. Denna inställning har kännetecknat varje förnyelse i kristenhetens historia. Det är omgivningens magnetism på den lokala församlingen som är all förnyelses ursprung - inte tvärtom. Det är varje pastoral generations uppgift att finna vägen till detta medlidande. Det är när den lokala församlingen fylls av medlidande med sin omgivnings nöd som Gud låter sin nåd gå i dagen och skapar den förnyelse som bara kan ske på övernaturligt initiativ.Vår uppgift är en enda - att identifiera nöden.När de nytestamentliga skrifterna i sin fortsättning söker uttryck för denna sin omgivnings tillstånd används ord som blind, hjälplös, hopplös, i fångenskap, förlorad och utan hopp i världen.Jag tänker mig att varje kyrkoråd, äldstegrupp och styrelse borde avsätta tid i varje sammanträde för att låta detta sitt medlidande med omgivningens tillstånd växa. Vi borde alltid ställa oss frågan: Vem i vår gemenskap lider nu? Vilka i vår omgivning är särskilt förfördelade? Var finns nöden i vårt samhälles närområde i dag? Varje präst och pastor borde utmana sin egen kapacitet till medlidande som lika viktig i sin kallelse som att predika, förvalta sakramenten och utöva själavård. Det är till våra tårekanaler som vår kallelse måste nå. Det är när nöden möter nåden som den lokala församlingen finner sin färg och sitt existensberättigande.Kanske är det så enkelt att det som den lokala församlingen ruvar på är medlidande.

Vi behöver inte övertyga människor om att de är får utan herde. Det vet de. Vi behöver inte ordna kampanjer av det ena eller andra slaget för att vinna uppmärksamhet omkring Jesus. När vi utövar ett medlidande i hans namn kommer alla att märka skillnaden. När vi växer tillsammans i detta medlidande kommer också församlingsgemenskapen att vara attraktiv för oss som redan är medlemmar.Vi är skapade till medlidande. Det var tänkt att vi skulle lida med varandra. När den lokala församlingen vinner tillbaka denna skönhet kommer nöd och nåd att mötas på ett sätt som gör att vårt land igen vill stava på sina liv i Jesu namn.

Runar Eldebo, pastor i Svenska Missionskyrkan, lärare på Teologiska högskolan i Stockholm och Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium