Mio, Min Mio

Ligger verkligen efter i tidsschemat just nu. Ska ha dagledigträffen imorgon och känner mig inte riktigt nöjd med det jag ska säga. Tänkte att jag skulle presentera mig själv utifrån person som har fått betyda mycket för mig... för att sedan inspirera dem att engagera sig i ungdomarna eller i andra människors liv. De bär ju på så mycket dold vishet.
Spännande att se hur det kommer att gå.

Känner det lite surt just nu att jag inte har tid att umgås med någon. Jag kan ju bara så skeva tider. Längtar lite efter att bara veta att man är ledig varje lördag kväll exempelvis....Lätt att man hamnar utanför även i den närmaste bekantskapskretsen för att man kan vara med så sällan. Inte för att någon inte vill ha en med, men för att man inte vet vad som hände förra veckan, eller vem som sa vad, gjorde det eller spillde något. Man är inte med i matchen helt enkelt.

I övrigt så brottas jag mycket med att man lägger så sjukt mycket tid på sånt som man inte vet om det ger någon effekt. Var ska vi vara som kyrka idag? och hur mycket tid ska vi ägna åt att analysera den frågan? Det blir så lätt att man fastnar i frågor istället för att verkligen ta tag i problem och göra något. Vi vill, men vi gör inte.

Återigen: Apatiska sällskapet manar att göra slag i saken, men inte idag....

Så sant, så sant.


Tack till alla kära vänner som så snällt uppvaktade mig på min födelsedag! Tackar!