Mio, Min Mio

"Vem skulle sakna Opalkyrkan ifall den revs.
Vem skulle gråta ifall vi inte fanns på denna plats mer."

Jag har läst artiklarna om "den stora kyrkflykten"  de senaste dagarna.

Och jag lämnas med frågor hamrande i mitt huvud. Om församlingen.
1. Vad är församlingen?
2. Varför vill vi att folk ska vara med i den?
3. Jag upplever att de liksom lastar över alla problem med att unga lämnar kyrkan på ungdomsledarna (del 3) (de flyttar, borde inte vara under 30, ansvar för tonåringarnas andliga tillväxt mm.) och då funderar jag- är det det man vill att vi ska göra. Ska vi klara av allt det där? Varför har vi då en församling?

Ska vi kanske rentav ta bort alla tjänster i församlingen?

Jag känner att jag har fokus problem. Jag tror att vi alla har fokus problem.
Jag kan sitta och funderar över om jag verkligen borde göra saker eller ifall det är jobb. Jag missar själva poängen i många frågor för att det blivit jobb, istället för att se det häftiga i det. Istället för att känna glädje, känner jag beslutsångest. Jag har fokusproblem. Jag ser inte Jesus, jag ser allt annat.

I nästan varje församlingen konstaterar vi att vår uppgift, vårt mål är att sprida budskapet om Jesus Kristus till alla människor över hela världen. Att vi ska finnas till för vrt närområde. Fantastiskt.
Och så går vi vidare till Fastighetsfrågorna. Ska vi sälja den här tomten? Ska vi byta trappa? Vi måste ju måla om utsidan!

Vänner- vad är i fokus?

Om det vore Jesus, om det vore att nå alla människor till jordens yttersta gräns....skulle det då spela någon roll ifall vi har grönt eller vitt tak?


Vad är i fokus?
Jag vill tillbaka till Jesus!