Mio, Min Mio

Tänk att vara övertygad nazist.
Att leva under andra världskriget.
I Norge.
Att uppleva den dagen då allt tar slut.
Världskriget är slut.
Förlust.
Du, bestämer dig för att skjuta dig själv.
Framför din dotter.

Hemskt...

Karin Karlsson kom och berättade för oss om sin uppväxt i norge under andra världskriget igår. Det var ruggigt intressant. Hon berättade bland annat ovanstående historia. Det var inte hennes far, men ön (Bastöy - numera fängels ö) var  liten. Man kända varandra. Vem som var nazist, vilka som var i motståndsrörelsen och vilka som bara försökte leva.
Karin berättade mycket engagerat om hur de som barn brukade springa och sno fallskärmar som använts för vattenminor, men som landat på land istället. En av hennes vänner sydde sig till och med en bröllopsklänning av materialet (råsiden!!!)

Hon berättade även om släktingar hon mist, tillfångatagna av tyskarna då de tillhörde motståndsrörelsen. Om hur de aldrig kom till baka. Om båtar som sprängdes som följd av vattenminorna. Om hur hon själv stått och vaktat med motståndsrörelsen. 13 år var hon då.

Om bitterhet på svenskar som inte gjorde något. ( jo, förresten vi svenskar skickade knäckebröd till skolbarnen en gång om året...wow! ;)  )
Nu fanns dock ingen ilksa kvar varken mot tyskar eller svenskar eller andra inblandade.

Hennes bror, blev inkallad, bildade aldrig någon familj efter allt som skett under andra världskriget.



Det är så mycket tankar i huvudet just nu....
Ni skulle varit där och lyssnat.


På tåget - emelie

"Thanks:
What do I know at 29?
I know that "things" are what we seek, but "love" is beneath that.
If "love" isn't the foundation- then "things" will fall.
For even if they stand- they mean nothing.
I've had both- and if given a chance to choose...
Soberly- I choose love.
Humbly- I choose love.
Wisely- I choose love."


Från tacksidorna i P!nks nya Album- Funhouse. Älskar de orden.
Diggar faktiskt albumet, kanske mer för att jag älskar artisten pink, med sitt ärliga sett att säga det hon tycker. Okej, jo, kanske på ett lite väl aggressivt sett - men ändå, I love it. Rebellen inom mig vaknar till liv. Pink har dåliga influenser på mig...men ändå...kan man sluta lyssna?

Det är en massa råttor i området. Och alla som känner mig vet att jag är livrädd för alla små kryp!
Gah! Jag vågar knappt gå ut...:(

(Tidningen: Dagen 7/11 -08)

Vår uppgift är att identifiera nöden

Textstorlek       Publicerad: 2008-11-07 06:00


Jag besökte med några av studenterna vid Teologiska högskolan Stockholm en amerikansk kyrka för ett par helger sedan. Pastorn hade avbrutit sin predikoserie på grund av den ekonomiska krisen. Predikan handlade nu i stället om hur alla kan lära sig av motgångar. Han utmanade sina församlingsmedlemmar att antingen meddela sin församling hur svårt denna kris drabbade dem, så att församlingen skulle kunna stödja dem, eller meddela hur de ville bidra till andra församlingsmedlemmars bästa, utifrån att de själva, just denna kris, inte tillhörde de i första hand drabbade.Jag såg framför mig nöd och nåd. Och jag rekapitulerade de nytestamentliga texterna och avgörande ögonblick i kristenhetens historia och att nöden och nåden där alltid förekommer sammankopplade. Guds handlande i historien adresserar vår nöd. Gud uppenbarar i vår nöd sin nåd. Församlingens plats är där dessa båda möter varandra.

Den svenska kristenheten söker i dag med ljus och lykta efter ett framgångsrecept. Inte någonstans i kristenhetens familj i Sverige kan man slå sig för bröstet. Gudstjänstdeltagandet avtar. Medlemsantalet sjunker. Församlingar läggs ner eller slås ihop. Samfund tror inte på sin egen framtida existens. Präster och pastorer hamnar i samarbetssvårigheter och låter sig sjukskrivas. Präst- och pastorsutbildningen utvärderas och omvärderas. Internationella erfarenheter försvenskas till möjliga framgångsrecept såsom Taizé, Iona, Hillsong, Willow Creek Community Church och Mars Hill, Grand Rapids.

Svenska Missionskyrkan har sagt sig vilja växa. Svenska Baptistsamfundet lever i en Brommadialog. Svenska kyrkan finner inspiration från den anglikanska liturgiska utvecklingen. Evangeliska Frikyrkan utgår från Lausannedeklarationen. Pingströrelsen söker sina pentekostala rötter. Naturlig församlingsutveckling menar sig kunna identifiera ett antal variabler utifrån vilka en församling kan vinna sin hälsa. Det växande antalet sökargudstjänster fokuserar på den låga tröskelns kristna tro till förmån för den kulturellt oinformerade gudstjänstbesökaren. Vi talar i dag om hallen, vardagsrummet och köket för att generöst, gästfritt och inbjudande skapa en rösad led för en vanlig svensk att på ett stegvis fördjupat sätt möta kristen tro.Men kanske finns det inga säkra metoder att finna framgång? Möjligen handlar vårt sökande efter ett framgångsrecept om vårt eget sökande efter ett existensberättigande. Vad har Sverige för glädje av att det fortfarande finns församlingar i Sverige? Vad gör vi med ansvaret för ett antal präst- och pastorskandidater som snart ska ut i tjänst för lokala församlingar?

Det sägs i Nya testamentet att Jesus fylldes av medlidande med sin omgivning därför att den var illa medfaren och hjälplös, som får utan herde. Denna inställning har kännetecknat varje förnyelse i kristenhetens historia. Det är omgivningens magnetism på den lokala församlingen som är all förnyelses ursprung - inte tvärtom. Det är varje pastoral generations uppgift att finna vägen till detta medlidande. Det är när den lokala församlingen fylls av medlidande med sin omgivnings nöd som Gud låter sin nåd gå i dagen och skapar den förnyelse som bara kan ske på övernaturligt initiativ.Vår uppgift är en enda - att identifiera nöden.När de nytestamentliga skrifterna i sin fortsättning söker uttryck för denna sin omgivnings tillstånd används ord som blind, hjälplös, hopplös, i fångenskap, förlorad och utan hopp i världen.Jag tänker mig att varje kyrkoråd, äldstegrupp och styrelse borde avsätta tid i varje sammanträde för att låta detta sitt medlidande med omgivningens tillstånd växa. Vi borde alltid ställa oss frågan: Vem i vår gemenskap lider nu? Vilka i vår omgivning är särskilt förfördelade? Var finns nöden i vårt samhälles närområde i dag? Varje präst och pastor borde utmana sin egen kapacitet till medlidande som lika viktig i sin kallelse som att predika, förvalta sakramenten och utöva själavård. Det är till våra tårekanaler som vår kallelse måste nå. Det är när nöden möter nåden som den lokala församlingen finner sin färg och sitt existensberättigande.Kanske är det så enkelt att det som den lokala församlingen ruvar på är medlidande.

Vi behöver inte övertyga människor om att de är får utan herde. Det vet de. Vi behöver inte ordna kampanjer av det ena eller andra slaget för att vinna uppmärksamhet omkring Jesus. När vi utövar ett medlidande i hans namn kommer alla att märka skillnaden. När vi växer tillsammans i detta medlidande kommer också församlingsgemenskapen att vara attraktiv för oss som redan är medlemmar.Vi är skapade till medlidande. Det var tänkt att vi skulle lida med varandra. När den lokala församlingen vinner tillbaka denna skönhet kommer nöd och nåd att mötas på ett sätt som gör att vårt land igen vill stava på sina liv i Jesu namn.

Runar Eldebo, pastor i Svenska Missionskyrkan, lärare på Teologiska högskolan i Stockholm och Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium

Gissa vem som sa det?

Äsch, ni kommer aldrig lyckas!

Det är Nelly!
Hip-hop stjärnan.

I en exklusiv intervju med Spiegel berättar han om sin förkärlek till just den muiskgenren. Intressant! Det är kanske inte helt oväntat att det delvis beror på att det är en stil som nästan har skapats av mörkhyade i södern, men även de fina berättelserna som berättas i sångerna.

När kommer han själv ge ut en country skiva då?
"Tidigare, än vad ni kan tro. Jag har precis startat ett nytt band som heter Nelly'n'em. Vi kommer inte spela någon hip-hop alls utan istället ta oss an bortglömda svarta musikstilar. Vi kommer att spela rock, jazz och säkert också country. " (nelly)

I artikeln pratar han bl a också om sitt stöd för Barack Obama.

Senaste tiden har varit fullt upp.
Kortfattat:

Blivit av med min plånbok
riktigt surt.
Inte för att de kom över några pengar, snarare för att det är så sjukt mycket jobb att få tillbaka alla kort.
Körkort, Visakort, ica kort, spårvagnskort etc. Suck!

James Bond premiären.
Yes, jag var där. Spontant infall. Tack för det vänner.
Även om Bond inte är en favorit. Casino Royal klart bättre.

Rebecka Törnqvist & Sophie Zelmani
Skriver med flit fröken Törnqvist först. Tycker hon är snäppet vassare än Zelmani.
Zelmani tog dock hem priset för snyggast klänning
Ljuvlig konsert även om låtar som Swimmer at daybreak uteblev.
3 h - göttans..



One sudden sob, then silence...

...den är tung.

Det är lite som julafton.
Eller nej, snarare som om en ny bok av Harry Potter hade kommit ut.
Vid 14 års ålder.

Dom har faktiskt mycket gemensamt. Eller ok. Två saker iaf.
1. Båda är tunga och tjocka.
2. De griper tag i läsaren och släpper inte taget. Man bara längtar till att få läsa..

Det är förstås boken  "de välvilliga" skriven av Jonathan Littell som jag snackar om.
Boken har hyllats runt om i världen den senaste tiden.

Den handlar om en 2:dra världskriget och om dem som jobbade på koncentrationslägrerna.
Men det är en bok man känner igen sig i, och det gör den till något unikt.

Utdrag:
"Man kan aldrig säga: Jag ska aldrig döda.
Det är omöjligt, man kan på sin höjd säga: Jag hoppas att jag aldrig kommer att döda någon.
Det hoppades jag också, jag ville också leva ett gott och samhällsnyttigt liv, vara en människa bland andra människor, jämbördig med andra, jag ville också dra mitt strå till stacken. Men mina förhoppningar kom på skam, man uttnyttjade min ärlighet för att fullborda något som visade sig vara ont och destruktivt, och jag passerade gränsen till mörkret, det onda kom in i mitt liv och ingenting av detta kan någonsin repereras. Orden tjänar heller ingenting till längre, de försvinner som vatten i sand och sand fyller min mun. Jag lever, jag gör det jag förmår och det är likadant för alla, jag är en människa som andra, jag är en människa som ni. Jo, det är jag faktiskt!"




Men nu måste jag fortsätta läsa...

...båten tömt sin oljetank.
(tage danielsson)


Tro det eller ej, men det här inlägget kommer faktiskt inte att handla om miljöförstöring.
Min egen moral och ansvarastagande i den frågan är alldeles för obefintlig.
Älskar bara många av Tage Danielssons verk!
Sicken stjärna.
Tage.

I övrigt kan jag konstatera två saker denna vecka.

1. Inledning till Sagan om Karl-Bertil Jonsson Julafton, bokform - förlag W&W, har blivit redigerat. De annars så bedårande orden "Denna saga utspelar sig på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Jesu Kristi födelse" har utelämnats helt!
Ska kontakta förlaget!
Vilken skam!
Varför?
Återkommer!

2. Jan Eliassons utalande i 24 Direkt sändningen om EU: konventionen: Sverige som värdland för EU.
"I USA har Militärorkestern fler medlemar än vad landet har diplomater!
Vi måste tillbaka till ordet! Förstå kraften som ordet utgör"
Ser ni liknelsen med Sveriges kristenhet idag? Om överrepresentationen av goda musiker i församlingarna? Om att majoriteten av platserna på Musikhögskolan är fyllda med lovsångskungar från småländska träsk. Men att bristen på både missionärer och församlingsarbetare är stor. För att inte tala om allas vårt ansvar att förkunna Guds ord!

Eller är det bara jag som kan tolka in ett dolt budskap som Herr Eliasson inte tänkt sig. I vilket fall så menade Herr Eliasson något annat.


Kommentar?

Var tvungen att köpa nya byxor i fredags.
Så slog det mig!

Skitsamma, varför inte bara byta stil?

Så jag impuls köpte starten av en ny garderob.
Skaffade Sisters kort samtidigt och fick 20% rabatt på allt!
Kalas!

Emelie har helt enkelt inlett ett nytt projekt:
"Emelie, mer kvinnlig -projektet"

(letat kort, men det gick inte så bra...)

Idag skriver de flesta dagstidningar om Sarah Palins maktmissbruk.

Oväntat, nej!

Fröken Palin utstrålar ett sorts plastartikel känsla.

"Och där fanns alla välpolerade, tomma plastartiklar
som kunde kyssa fram ett litet samvete av dåligt slag.
Och i rummet flög det litervis med doftande partiklar,
 rosor, hyasinter, blå hallon och gummi, vanilj i ett andetag.
 Och deras bästa vän,
deras bästa vän
är en tv serie från Kalifornien."

"Och dom lever varje dag,
denna statuskrävande dag.
För att låtsas glömma bort sina tankar om ett liv med moral.
För dom vet att det är lätt att hitta sig själv när man är ett skal."
( Lars Winnerbäck- Plastartiklar)


Var lite mer människa Palin! Skippa allt skitsnack!
Det är ingen som vill Mrs Pretend to be  Perfect som president..

dedikerar det här inlägget till Tommys Syster! Ni är så sjukt goa! Nya videon är riktigt skön. Gillar speciellt andra delen av den! Emma fy vad fin du är.!


Red Light Story from Candice Lee Olin on Vimeo.

kolla gärna också in deras myspace www.myspace.com/tommyssyster

...det är innehållet i mina kära tyska barnprogramsfilmer...
lite urklipp nedan


Och här kommer filmern som faktiskt heter det lilla rövhålet (das kleine arschloch)...

Finanskrisen drar fram över världen. På morgonen hade OMX börsen fallit med ytterliggare 3,87 % mycket sedan volvo varslade om ytterliggare uppsägningar men i täten låg ju även Ericsson och andra versktadsbolag...

Den isländska banken Landsbanki håller på att gå i konkurs till den lilla öns förtvivlan. På di.se diskuteras det om det är bra eller inte att banker förstatligas...

det är oroliga tider framöver.

Det gör inte saken bättre att Frankrikes president Sarkozy, EU parlamentets överhuvud, nu även verka anklaga tyska kanslern Angela Merkel för att EU:s svaga insats i finanskrisen är hennes fel och misstag. Det rapporterar bla Der Spiegel om.

Det verkar vara en tydlig trend att försöka hitta en syndabock i denna kris.
Är det tillräckligt för att utlösa ett nytt världskrig framöver?

Arbetslösheten kommer att öka markant nu. Då kommer även efterfrågan att minska och försäljning att gå ner. Typiska drag för en lågkonjunktur. Eller hur?
Frågan är bara hur mycket värre är denna kris än en vanlig lågkonjunktur? Jämför finanskrisen i sverige i början av 90-talet. Infaltionen uppgick om jag inte minns fel till dryga 10%. Vilket är väligt mycket!

Nu sägs det att svenska bankerna har lärt sig mycket sedan dess och att de står säkra.

Frågan som rör sig i mitt huvud -

är detta bara en upphåsad vanlig lågkonjunktur eller är det något mycket värre?

Lyssnade på pinks nya låt påväg hem från värnamo häromdagen.

Vad håller hon på med?

Jag har alltid varit ett stort fan av Pink, varit på båda hennes konserter i sverige. Och visst, jag kanske har slutat lyssna lite på henne på sistone, men jag plockar fortfarande fram skivorna ibland och känner mig sådär riktigt fly förbannad som jag gjorde för. Jag får fortfarande ut mina känslor. Jag kan fortfarande dra på "Family Portrait" och känna igen mig i varje rad.

Man vad gör hon nu? I sin nya låt?

"So so what I'm still a rockstar,
I got my rock moves,
I don't need you"

Vad då "jag är fortfarande en rockstjärna"? Vad har det med seperationen från pojkvännen att göra?
Det hon säger är ju, consensus, Jag är fortfarand vad jag gör?!...

Skärpning pink! Vakna upp! Förlåt dig själv, och inse att du är så mycket mer!

Ser fram mot nya skivan...

Ligger verkligen efter i tidsschemat just nu. Ska ha dagledigträffen imorgon och känner mig inte riktigt nöjd med det jag ska säga. Tänkte att jag skulle presentera mig själv utifrån person som har fått betyda mycket för mig... för att sedan inspirera dem att engagera sig i ungdomarna eller i andra människors liv. De bär ju på så mycket dold vishet.
Spännande att se hur det kommer att gå.

Känner det lite surt just nu att jag inte har tid att umgås med någon. Jag kan ju bara så skeva tider. Längtar lite efter att bara veta att man är ledig varje lördag kväll exempelvis....Lätt att man hamnar utanför även i den närmaste bekantskapskretsen för att man kan vara med så sällan. Inte för att någon inte vill ha en med, men för att man inte vet vad som hände förra veckan, eller vem som sa vad, gjorde det eller spillde något. Man är inte med i matchen helt enkelt.

I övrigt så brottas jag mycket med att man lägger så sjukt mycket tid på sånt som man inte vet om det ger någon effekt. Var ska vi vara som kyrka idag? och hur mycket tid ska vi ägna åt att analysera den frågan? Det blir så lätt att man fastnar i frågor istället för att verkligen ta tag i problem och göra något. Vi vill, men vi gör inte.

Återigen: Apatiska sällskapet manar att göra slag i saken, men inte idag....

Så sant, så sant.


Tack till alla kära vänner som så snällt uppvaktade mig på min födelsedag! Tackar!